Så får du full koll på Incoterms

Incoterms kan översättas till ”internationella handelsvillkor” och handlar om vem som tar på sig ansvaret för en försändelse under olika delar av en transport. Det vill säga, vem bär risken om något skulle hända, vem blir ansvarig om försändelsen till exempel skulle bli skadad eller försvinna. Dessa bestämda villkor är utgivna av internationella handelskammaren (ICC).

Vissa av dessa villkor gäller för samtliga transportsätt medan andra endast gäller sjötransport. De är viktiga då dessa reglerar vem som bär ansvaret för en vara under transport och hur länge. På så sätt kan onödiga missförstånd undvikas och det blir tydligare för alla parter. Dessa handelsvillkor är dessutom erkända av domstolar och myndigheter över hela världen, vilket ytterligare förenklar handelssamarbeten och tydliggör ansvaret.

Alla olika Incoterms har sin egen specifika betydelse och anger vad som gäller för säljare och köpare.

Incoterms uppdateras och förändras över tid, och olika villkor kan ändras, ersättas eller läggas till. Därför är det extra viktigt att alla parter använder sig av den senaste uppdaterade versionen. Den senaste versionen just nu är: Incoterms 2020.

Det finns många olika Incoterms, nedan beskriver vi några av de vanligare:

DAP är en förkortning av ”Delivered at Place”, vilket på svenska kan översättas till ”levererad anvisad plats”. I det här fallet är det säljaren som har ansvaret för att leverera varan till platsen som man kommit överens om. Det innebär också att säljaren har ansvaret och står för transportkostnader och eventuella risker under hela transporten. Köparen betalar i sin tur importavgifter och skatter. När varan nått det land och den plats det skulle levereras till övergår ansvaret till köparen.

DPU står för ”Delivered at Place Unloaded” och innebär precis som namnet avslöjar, att säljaren har ansvaret att leverera varan till angiven plats samt att lasta av godset. Efter det övergår ansvaret till köparen. När det gäller DPU Incoterms så är köparen också ansvarig för transportkostnaderna från start till överenskommen destination. Det gäller även tullavgifter som kan tillkomma. Men det är viktigt att vara medveten om att DPU inte inkluderar samtliga kostnader och risker som kan uppstå under transporten. Köparen behöver betala för vidare transport från destination till slutdestination samt även andra eventuella avgifter eller tullavgifter.

FCA, står för ”Free Carrier” och innebär att säljaren ansvarar för att godset transporteras till den destination som köparen angivit, ofta en terminal eller en transportör. Säljaren är också ansvarig för att lossa godset vid den angivna platsen. Köparen övertar ansvaret när varorna är lossade och har lämnats till en anvisad transportör eller till köparen själv.

FAS är en förkortning av ”Free Alongside Ship” och innebär att säljaren betalar för och ser till att godset är på plats vid kajen eller på fartyget i avgångshamnen beroende på vad som överenskommits i förväg. När godset är på plats så går ansvaret istället över till köparen. Det är alltså köparen som står för transportkostnaderna från avgångshamnen till slutdestination och eventuella dokumentationer samt tullavgifter.

CPT står för ”Carriage Paid To” och här är det säljaren som har ansvaret att betala för och transportera godset till överenskommen destination. På så vis har alltså säljaren också ansvaret för godset fram till dess att det har anlänt till den angivna platsen och är överlämnat, men däremot ej lossat. I detta skede övergår ansvaret istället till köparen.

CIP står för ”Carriage and Insurance Paid To”. Även här är det säljaren som ansvarar för att transportera godset och står för kostnaden av transporten. Förutom det ska säljaren också bekosta en försäkring fram till den överenskomna platsen. När varorna anlänt till destinationen så övergår ansvaret till köparen. Förutom det är köparen också ansvarig om det uppstår andra avgifter, till exempel tullavgifter. Det är även köparen som har ansvar för dokumentation och tullformaliteter.

CFR är en förkortning av ”Cost and Freight”, (ibland används även förkortningen CNF eller C&F). Säljaren är ansvarig för att i det här fallet stå för kostnaderna av transporten till den överenskomna destinationen. Det som är viktigt att ha koll på är att säljaren däremot inte är ansvarig att betala för en försäkring under transporten. När godset har lämnat avlastningshamnen går ansvaret direkt över på köparen.

DDP står för ”Delivererd Duty Paid”. I det här fallet har säljaren ansvar att leverera till köparens angivna destination. Förutom det står säljaren också för alla kostnader för transport och tull samt andra kostnader som eventuellt uppstår vid importen och fram till slutdestinationen. När det gäller DDP tar alltså säljaren på sig ett stort ansvar.

EXW, eller EX Works, är mycket vanlig inom internationell handel. I det här fallet så är det köparen som ansvarar för alla kostnader och risker som uppstår vid transport. Säljaren ansvarar för att varan tillhandahålls på plats vid sin anläggning eller fabrik, men sedan går ansvaret direkt över på köparen redan innan detta har lastats på transporten. Det innebär att köparen också har ansvaret för de dokument som eventuellt behövs vid exempelvis tullen. Säljaren kan alltså helt fokusera på att ta fram sin produkt och behöver inte ansvara för transporter.

EX ship eller EX fanns tidigare men har blivit ersatt av andra Incoterms, bl.a. DAP ”Delivered at Place” som du kan läsa om högre upp i denna lista.

CIF står för ”Cost, Insurance and Freight”. I det här fallet är det säljaren som ansvarar för att transportera varorna. Säljaren står även för kostnaderna för transporten och för en försäkring som täcker godset fram till den överenskomna destinationen. Ansvaret går över till köparen när varorna är på plats vid destinationen. På så sätt är CIF en komplett lösning som innebär både försäkring och frakt. Köparen står däremot för kostnader som att lossa varorna och eventuella avgifter, till exempel tull som uppstår vid import.

FOB är en förkortning av ”Free On Board”. Det är ett vanligt handelsvillkor som innebär att säljaren har ansvar för samt bekostar att godset levereras ombord på ett fartyg eller annat transportsätt som ska användas för att ta godset till destinationen. När varorna är på plats ombord så går ansvaret istället över till köparen som då får stå för risken ifall exempelvis en skada skulle ske. Köparen behöver också se till att organisera och betala för de kostnader som uppstår från leveranshamnen till slutdestinationen. Dessutom ska köparen bekosta dokumentation och tull som kan vara nödvändigt vid importen.